Böcker
Lärande bedömning
bok #7
Titel: Lärande bedömning
Författare: Anders Jönsson
Utgiven: 2013 (3:e uppl)
Den här boken är verkligen såå bra! Den handlar om bedömning och formativ bedömning och är jätte aktuell och viktig! Jag skulle vilja att alla i mitt arbetslag skulle läsa denna! Boken går hand i hand med de böcker Dylan William har skrivit.
I slutet av varje kapitel så finns det sammanfattningar på vad boken handlar om. Den handlar bland annat om tydliga förväntningar, uppgifter och bedömningsmatriser, återkoppling, kamratbedömning och kamratrespons, självbedömning, utvärdering och omdömen.
FORMATIVT FÖRHÅLLNINGSSÄTT
“Eleverna behöver veta vad som är viktigt och vad det är de förväntas lära sig! Lärande mål och bedömningskriterierär inget som eleverna ska behöva gissa sig till!”
Jönsson skriver att det inte är självklart för alla att kommunicera mål och kriterier till alla. Vissa tycker att det inte på förhand går att formulera vad eleverna ska lära sig, och att betyget inte blir rättvist om man hjälper för mycket. Han berättar också att om man skulle samla in prov från olika skolor i Sverige så skulle de se olika ut, men många skulle uppfylla flera av nedanstående kriterier:
Jönsson går igenom anledningar till varför många prov är uppbyggda på detta sätt. Han går igenom hur bedömning sett ut genom Sveriges historia och om det förändrade synsättet som finns idag. Proven som är uppbyggda som ovan, lever kvar i det gamla bedömningssystemet. Nu har vi ett nytt sätt att bedöma och då måste även proven byggas upp på ett annat sätt.
Jönsson ställer fråga: Ska man hjälpa eleverna så mycket man kan, eller inte? Han gör jämförelser med bedömning av simkunnighet. Alla vet vad som förväntas, man ska simma 200 m. Men för den sakens skull innebär det inte att alla kan genomföra det med en gång. En del behöver öva. Läraren kan också hjälpa och visa hur man göra när man simmar, och hjälpa de elever som inte kan. Jönsson betonar genom hela boken hur viktigt det är med öppenhet kring mål och kriterier. Han menar att vi ska hjälpa eleverna genom att ge dem stöd, även vid bedömningar. Då presterar de bättre och lär sig samtidigt.Det är mer lärorikt att lyckas med hjälp, än att inte lyckas alls. Det är bättre om vi ser bedömningen som ett redskap för lärande istället för sortering. Vi bör formulera målen som en handling, istället för teori, så att inte bara läraren, utan även eleverna kan se (och bedöma ) sina egna prestationer. Viktigt är att eleverna får se konkreta exempel på vad de förväntas göra. Det kan man göra genom att dela ut samma uppgift till alla, varefter de får jämföra och bedöma varandras svar.
TILLFÖRLITLIG BEDÖMNING
Jönsson påpekar vikten av att bedömningen är tillförlitlig, att inte låta slumpen avgöra. Resultatet av en bedömning, ska helst inte bero på vilken bedömare, eller uppgift, man råkar få. Man bör även bedöma samma förmåga vid flera tillfällen så att bedömningen blir mer tillförlitlig. Att använda sig av bedömningsmatriser är super viktigt! Då blir även bedömningen mer tillförlitlig.
ÅTERKOPPLING
Så här skriver Jönsson:
I en summativ bedömning kontroller man hur långt en elev har kommit, men ger ingen information om hur hen ska ta sig vidare.. Han fortsätter skriva att återkoppling kan användas för flera olika syften och därför också se väldigt olika ut. Syftet i denna bok är att stötta elevernas lärande så bra som möjligt (formativ återkoppling)
Jönsson ger ett sånt bra exempel på varför elever ibland inte använder återkopplingen från lärare:
“En annan anledning till att eleverna inte finner sin återkoppling meningsfull eller användbar är om de inte ges möjlighet att använda den. Bra formativ återkoppling ska ju vara framåtsyftande och svara på frågan hur eleven kan närma sig målet, men om eleven inte ges möjlighet att utnyttja sin återkoppling i nya uppgifter, då spelar det ingen roll om återkopplingen är framåtsyftande eller inte. Om eleverna däremot ges möjlighet att revidera en uppgift och lämna in igen, eller får genomföra en likartad uppgift med annat ämnesinnehåll, då använder de flesta elever sin återkoppling.” (s.90)
Ett annat bekymmer med återkoppling, är att eleverna inte förstår vad som skrivs i återkopplingen pga av lärarens korta eller slarviga noteringar. Många lärare tycker att det tar mycket tid att skriva kommentarer på det eleverna lämnat in. Jönsson berättar att det finns en rad studier som visar att om läraren spelar in sina kommentarer som ljudfiler, så förstår och använder eleverna sin återkoppling i högre grad, jämfört med om de får sina kommentarer skriftligt. Detta är intressant tycker jag!!! Lite senare i boken står det även att man ska undvika att ge återkoppling muntligt eftersom det kan upplevas som mer personligt, vilket i sin tur kan avleda uppmärksamheten från uppgiftentill att mer fokusera på den personliga nivån.Däremot upplevs skriftlig återkoppling som mer neutral och ger bättre effekt.
Många elever upplever även språket svårt. Detta är svårare att hantera, eftersom det inte alltid får att skriva om orden eller förenkla dem för läraren. Det går inte att skriva om “elevens resonemang”. Det som istället behövs är att eleven utvecklar en förståelse för vad ett utvecklat resonemang innebär. (s92) Detta är alltså inget man göra snabbt, utan det krävas att eleverna vid upprepade tillfällen får möta kriterierna. Varje gång eleven genomför en uppgift och får återkoppling så ökar förståelsen för kriterierna ifråga. Så förståelsen för vad ett “utvecklat resonemang” är kommer öka vartefter eleven får återkoppling på just denna förmåga i dennes prestationer. Eleven måste därför ges möjlighet att resonera! Många gånger! Och få återkoppling varje gång!
Jönsson uppmanar liksom både Hattie och William att inte ge provbetyg eller poäng på uppgifter och prov. Forskningen visar på att kommentarer i form av återkoppling är bättre för elevernas lärande. Jönsson skriver även att det finns olika typer av återkoppling. Bedömningsmatriser är väldigt viktigt även i återkoppling, eftersom eleverna där kan läsa av stegringen i förmågorna.
KAMRATBEDÖMNING
Kamratbedömning är bra utifrån två syften, att vara resurser för varandra samt att de får en känsla för kvalitet. Jag skrev tidigare att Jönsson uppmanar till att ge alla elever samma uppgift. I kamratbedömningen kan man då få syn på olika sätt att lösa denna uppgift. Detta är jätte viktigt för att de också ska få syn på olika kvaliteter. Först då kan de förstå vad ett utvecklat resonemang är.
Kamratbedömning stödjer också lärandet genom att eleverna lär sig både att få och att ge återkoppling. Återkoppling är i princip mer effektiv ju oftare och ju snabbare den ges. Att ge snabb och återkommande återkoppling till många elever kan vara svårt för läraren att få till. Om eleverna bedömer varandras uppgifter kan man delvis ersätta lärarens återkoppling. Förmodligen är lärarens återkoppling av högre kvalitet, men det är inte nödvändigtvis så att eleverna lär sig bäst av lärarens återkoppling. Det finns forskning som visar på detta. Ett tips är att låta eleverna bedöma varandras uppgifter, och revidera sina arbeten innan slutinlämningen till läraren. Det kan vara ett sätt för eleverna att få snabbare och mer frekvent formativ återkoppling till eleverna.
Anders Jönsson uppmanar till att låta eleverna få öva på kamratbedömning.För detta är svårt. Eleverna kan inte få en gång ge eller ta emot återkoppling. Detta kan man göra för att öva eleverna i kamratbedömning:
1. Identifiera bedömningskriterierna. (Dela ut några olika svar på samma uppgift och låt eleverna rangordna dem från den bästa till den minst bästa. Därefter kan man diskutera vilka kriterier de hade för sin rangordning.Man kommer genom denna övning få upptäcka skillnader mellan elevernas och lärarens aspekter, och det är just denna skillnad som är själva poängen med lvningen. Man vill ju att eleverna ska få förståelse för vad det är som är viktigt, som räknas så att alla har möjligheter att uppnå goda resultat.
2. Bedömning. Se styrkor och utvecklingsbehov. Nästa steg är att se vad som är bra och vad som ska utvecklas. Att titta på konkreta exempel och se vad som är ett enkelt respektive ett välutvecklat resonemang.
3. Skriv tips. Sista steget är att kunna utgå från bedömningen och formulera tänkbara sätt att förbättra en uppgift.
Jönsson skriver:
“Vissa lärare undviker att arbeta med kamratbedömning, eftersom man likställer bedömning med summativa omdömen. Men bedömning (så som begreppet används i den här boken) innebär att identifiera styrkor och utvecklsingbehov för att kunna stödja elevernas forstaata utveckling. Kamratbedömning handlar således om att hjälpa varandra att utvecklas mot målen, inte om att döma.”
Viktigt är att tänka på vad i presentationen är det som ska bedömas. En vanlig fallgrop är att enbart bedöma elevernas prestation (till exempel tydlighet i tal eller ögonkontakt) trots att det främst är ämnes innehållet man vill att edernaska lära sig. Det är viktigt att dela ut kriterier till eleverna innan på vad de ska ge respons på så att det inte blir i stil med “Jag hörde inte riktigt vad du sa, så nästa gång kan du tänka på att prata lite högre.”
Anders Jönsson ger många förslag på hur man kan öva på kamratrespons. Detta var bara ett utkast. Läs boken för att ta del av de andra, för de är verkligen bra! A och O är att de får öva på ett kriterie i taget och koppla det till en aktivitet. Annars förstår de inte bedömningsmatrisen. (Så är det väl också för oss lärare?)
SJÄLVBEDÖMNING
Målet är att eleverna ska kunna “stå på egna ben”, genom att själva kunna avgöra hur väl de presterar och själva reglera sitt lärande. Självbedömning handlar om att de ska få bedöma sina egna uppgifter och ge sig själva repons för att på så sätt lära sig reglera sitt eget lärande. En felaktig tolkning av självbedömning är att det är samma sak som utvärdering, att kryssa för glada eller ledsna “smileys”. Men i en utvärdering så är det oftast inte elevernas prestationer som står i centrum, utan undervisningen. Självbedömning handlar om att göra en värdering av sina egna prestationer. (dock är utvärdering av undervisningen också viktig, för den har ett samband med elevernas lärande.)
Anders Jönsson beskriver om modellen med gröna, gula och röda muggar (trafikljus), som det skrivits mycket om, som visar huruvida eleverna förstått genomgången eller inte. Att på detta sätt utvärdera sin förståelse är i samma sak som att bedöma sina egna prestationer. Trafikljusmetodern är ett viktigt inslag i undervisningen, men steget från att visa upp en färgad mugg till att bedöma sina egna prestationer är väldigt långt. Elever behöver lära sig bedöma det de gör, eller har gjort, i förhållande till mål och kriterier, samt att ge sig själva återkoppling på motsvarande sätt som läraren skulle ha gjort. Detta bör göras kontinuerligt och återkommande, med tydlig koppling till det eleven gör i undervisningen. Man behöver jobba med en bedömningsmatris minst fem gånger så att elevern förstår kriterierna, annars ger det inget utslag med själbedömning om de bara får en matris tilldelad ett par gånger.
Anders Jönsson föreslår också att vi ska göra uppgiftspecificerade bedömningsmatriser för att de är lättare att använda vid formativ bedömning, vid självbedömning och kamratbedömning.
Jag kan verkligen rekommendera er att läsa den här boken, för det är verkligen en guldgruva!
//Gunilla
Det professionella lärandes inneboende kraft
Sommarbok #6
Titel: Det professionella lärandes inneboende kraft
Författare: Helen Timperley
Utgiven: 2011 (eng) 2013 (sv)
Helen Timperley är för mig ett välkänt namn som florerat i många FB-grupper och på twitter, så därför såg jag fram emot att läsa hennes bok. Men jag blev besviken. Inte egentligen på innehållet utan på språket. Det var inte en bok som jag med ro bara kunde läsa igenom, utan jag var tvungen att vara på helspänn. Kanske inte konstigt med tanke på att denna bok också är skriven utifrån en forskning som pågått under många år.
Boken handlar om att utveckla skolan och elevernas resultat med hjälp av undersökningar som man utför centralt på skolan. Alltför många fortbildningsdagar har inte hjälpt vidare lärare i den situation som de just för tillfället befinner sig i. Timperley menar att lärarna fortbildning ska utgå från elevernas behov. Det är viktigt att man arbetar kollegialt med problemen, för om lärarna handskas med problemen på egen hand kommer man inte att kunna åstadkomma sådana förändringar som verkligen gör skillnad.
“Att sätta eleverna i centrum innebär att man använder professionellt lärande för att ge alla inblandade möjlighet att lära såväl ledare och lärare som elever.”
Professionellt lärande handlar om att systematiskt undersöka hur pass effektiva undervisningsmetoder är för elevernas engagemang, lärande och välbefinnande. Helen Timperley förklarar hur man ska gå tillväga för att göra en systematisk undersökning genom en “Undersökande och kunskapsbildande cykel”. Det handlar om att först observera ett problem (t.ex att klassen är duktiga på läsning, men inte på skrivning). Sedan funderar man på vad det är man vill uppnå. Konkreta mål. Förändrad undervisningsmetod? När man testat detta i klassen tittar man på resultaten och analyserar huruvida det gett effekt eller inte.
Ett kapitel handlar också om hur viktig skolledaren är för att genomföra en sådan här undersökning. Rektorns uppgift är att driva lärarna att se behoven och att sedan lägga fortbildningen utifrån dessa. Rektorn har ett ansvar för att lärarna ska utvecklas. En handledare kan vara en person som hjälper till att driva en sådan här undersökning. Dock finns det många lärare som kan känna sig kränkta om man ska analysera deras elevers resultat och de ska uppmuntras till att ändra undervisningsmetod. Timperley har även flera exempel hur man kan arbeta för att få alla med på tåget.
Jag tycker om utmaningen i att inte skylla på eleverna om resultaten är sämre än väntat. Vi som lärare kan inte göra något åt elevernas hemsituation eller dylikt, utan det vi kan rå på, skriver Helen, är deras skolsituation. Och där har vi som uppgift att skapa de bästa förutsättningarna för varje elev. Stort uppdrag, javisst, men spännande tanke tycker jag. Att vi kan sätta oss ned och aktivt fundera kring elevernas lärande kring olika situationer. Fundera, testa, fundera och testa igen. Det finns så många exempel på skolor som arbetat aktivt med att höja elevernas resultat, trots dåliga odds, och som lyckats. DET sporrar mig!
Håller med om att man många gånger deltagit på fortbildningsdagar under sin 20 åriga lärarkarriär, som varit intressanta, men som inte påverkat mina elevers lärande, utan som stannat hos mig. Det som är viktigt för skolledaren, ledningen har inte alltid varit det som jag bäst behöver för att mina elevers resultat ska förbättras. Det har jag liksom fått sköta på egen hand.
Omtanke Karlstad har gjort en introduktionsfilm om Helen Timperleys evidensbaserade modell som har namnet Lärares undersökande och kunskapsbildande cykel.
Allt gott!
//Gunilla
Barns matematiska förmågor
Sommarbok #5
Titel: Barns matematiska förmågor – och hur de kan utvecklas
Författare: Eva Pettersson/Inger Wistedt
Utgiven: 2013
Detta var ingen bok som jag hade på min lista när jag gick till biblioteket. Det var en bok som jag lockades till att låna på grund av titeln. Matematiska förmågor är jag jätte intresserad av. Döm av min förvåning då det inte rör sig om samma förmågor som skolverket beskriver i läroplanen! Trots att denna bok är från 2013, så handlar detta om delvis andra matematiska förmågor. Det fanns dock en hel del intressant i boken ändå. Bland annat i början var det ett grymt bra stycke:
”Förmågor är utvecklingsbara! Ordet står också i plural. Det är inte en förmåga som gör oss duktiga i matematik, konst, språk eller vad det nu handlar om – det är ett komplex av förmågor, där e relativ svaghet i någon förmåga kan kompenseras av styrka i andra förmågor inom tämligen vida gränser.”
Pettersson/Wistedt fortsätter beskriva likheten med att hoppa höjdhopp. En idrottstränare funderar igenom vilka förmågor som behövs utvecklas för att bli en god höjdhoppare. Tränaren skapar sedan olika övningar som tränar spänst, benstyrka, smidighet osv.
”Ingen tränare, med framgång i sitt yrke, tror att det räcker att låta eleven, den blivande höjdhopparen, hoppa över en ribba ett stort antal gånger – om och om igen! Detsamma gäller matematiska förmågor. För att matematiska förmågor ska utvecklas räcker det inte att låta elever räkna sig igenom rutinuppgifter sida upp och sida ner och söka bekräftelse i facit. I en matematisk aktivitet, liksom i höjdhopp, är det inte en enskild förmåga som gör oss till skickliga utövare av aktiviteten i fråga. Det är en mångfald förmågor.”
De matematiska förmågor som denna bok handlar om är:
- Förmågan att Formalisera matematiskt material (förmågan att se struktur och mönster i problemet. Hitta struktur i ett problem. Rita schematisk bild eller uträkning av informationen som ges i problemet)
- Förmågan att Generalisera matematiskt material (förmågan att veta vilken information som är väsentlig för att lösa uppgiften, och vilket som inte är det)
- Förmågan att Operera med siffror och andra symboler (Räkna och förstå hur siffror och symboler används och vad de betyder i matematik)
- Förmåga till sekventiellt, logiskt resonerande (Kunna skilja på förutsättningar för och slutsatser av ett resonemang. Tydliggöra förutsättningarna)
- Förmågan att förkorta resonemang (Räknar inte varje steg. Hoppar över vissa steg i uträkningen, så att det går fortare att komma fram till ett svar. Strävan efter enkelhet i resonemanget.)
- Flexibilitet och reversibilitet i tänkandet (Förmåga att växla mellan olika lösningsstrategier, att skifta tankemodell efter att ha kommit fram till en bättre metod. Provar att använda en en tidigare lösningsmetod.)
- Förmåga att minnas matematisk information (Minns tidigare liknande problem som man löst och tar hjälp att detta)
- Fallenhet och intresse för matematik (Vill gärna lösa fler problem)
Barn som utmanar
Boken tar även upp barn som är särbegåvade och duktiga i matematik. Berättelser efter berättelser handlar om barn som början skolan och som tycker matematiken är för enkel. Utan utmaningar tröttnar eleven till slut på matematiken och tappar lusten.
”Det är mer en regel än undantag att eleverna får syssla med andra ämnen eller områden när de är klara med veckans matematikavsnitt i stället för att få möjlighet att fördjupa sig inom det ämne som de har stort intresse för och där de vill uttrycka och visa sina förmågor.”
Det krävs ett flertal insatser för att särskilda förmågor i matematik ska stimuleras och för att elever ska få möjlighet att utveckla sin fulla potential.
Olika lösningar på extra insatser för särbegåvade barn:
- Stöd av en mentor. En möjlig och ofta mycket god lösning. Dock relativt kostsam.
- Skolan kan skapa klustergrupper (elever från olika klasser som erbjuds tillfälle att tillsammans ägna sig åt matematisk problemlösning någon eller några gånger i veckan.
- I första hand bör den ordinarie undervisningen utformas så att den tillfredställer samtliga elevers behov av stöd och stimulans.
- Acceleration: Låta elever fortsätta framåt egen takt med stöd i ett läromedel
- Berikning: Eleverna får fördjupande uppgifter inom det område som klassen studerar eller får arbeta med uppgifter eller områden som inte tillhör skolans ordinarie utbud, medan de inväntar sina klasskamrater. Helt felaktigt betraktas ibland aktiviteter som att lösa liknande uppgifter, att repetera tidigare avsnitt eller att ge stödundervisning till klasskamrater som berikning.
”Våra forskningsresultat visar att ett varierat utbud av undervisningmetoder, där eleverna uppmuntras till matematiska diskussioner genom undersökande aktiviteter, problemlösning och laborativa övningar varvat med enskilt arbete i läromedel ger störst ,möjlighet för eleverna att uttrycka och utveckla matematiska förmågor.”
En funktionsmaskin har man ju använt flera gånger. Man stoppar in några tal och får ut några andra. Frågan är vad maskinen gjort med talen. I denna bok så stoppar man in ett antal bollar istället och maskinen spottar ut fler eller färre bollar. Det gillar jag!
Koordinatbingo!
Alla deltagare har ett tomt koordinatsystem. Alla ombeds rita en kvadrat , med sidan fem rutor, någonstans å sitt koordinatsystem. Därefter läser seplledaren upp slumpmässigt vald koordinater. Den som först fått tre koordinater innanför eller på randen av sin kvadrat har vunnit.
Jag gillar att boken fokuserar på de barn som har lätt för sig i matematik. Boken innehåller väldigt många matematiska problem och övningar. Det var givande att läsa den!
//Gunilla
Synligt lärande
Sommarbok #4
Titel: Synligt lärande för lärare
Författare: John Hattie
Utgiven: 2012
Denna bok är egentligen ingen sommarbok, eftersom den inte är så lättläst som de tidigare. Det tog en tid att komma igenom den, så jag varvade med vanliga skönlitterära pocketböcker… Själva boken handlar ju om John Hattie´s forskning om lärande, därför är vissa stycken fyllda med bevis och siffror från hans studier. Men boken är viktig för oss lärare, eftersom det är den största studie som har gjorts på lärande inom skolan. Hattie visar vad det är som är det viktigaste inom skolan för att få en bra effekt på lärandet. Eftersom studien är så stor, så är detta något vi kan lita på och utgå ifrån i våra skolor.
Boken tar upp hur man förbereder lektioner, börjar lektioner, genomför lektionen (med fokus på lärande och återkoppling) samt hur man avslutar lektionen. Många med mig har säkert redan hört talas om Hatties forskning och även kanske, precis som jag, varit och lyssnat till honom under hans besök i Sverige. Det som man hört mycket om utifrån Hatties studier är ju hur lite påverkan läxor, klasstorlek och åldersblandade klasser har på lärandet och hur stor påverkan återkoppling och normativ bedömning har.
Hattie radar upp några punkter som kännetecknar en Expertlärare:
a. Expertlärare kan identifiera de viktigaste sätten att presentera ämnet de undervisar i
b. Expertlärare är skickliga på att skapa ett optimalt klassrumsklimat för lärande
c. Expertlärare följer upp lärandet och ger återkoppling
d. Expertlärare tror att alla elever kan nå kriterierna för måluppfyllelse
e. Expertlärare påverkar elevernas resultat både på ytan och på djupet
Förbered lektionen
Hattie uppmuntrar till att vi ska samplanera med andra lärare mer. Det ger mer utslag om vi samarbetar mer om vad som är värt att undervisa i och utvärdera hur planeringarna påverkar elevresultaten. De fyra viktiga delarna i en planering är:
- elevernas tidigare prestationer
Vad vet eleverna redan? Vad kan de göra? Hur kan undervisningen öka framstegen och höja prestationsnivåerna för var och en av eleverna?
- målinriktat lärande – önskade nivåer i slutet av en serie lektioner
“Om lärarna inte är tydliga med vad de vill att eleverna ska lära sig (och hur resultatet av detta lärande ser ut) kan de knappast göra bra bedömningar av inlärningen.”
- utvecklingstakten (progressionen)
Arbeta utifrån läroplanen. Ordning mellan olika områden spelar inte så stor roll. Det viktigaste i progressionen är att det blir en stigande nivå av utmaning.
- lärares samarbete och kritik vid planeringen
Hattie lyfter om och om igen upp vilken kraft det finns i att lärare lär sig av och talar med varandra om planering – lärandemål, kriterier för måluppfyllelse, vad som är värdefullt lärande, progression, vad det innebär att vara “bra” på ett ämne etc. (Tänker på vilken enorm betydelse Twitter och FB-grupper medfört kring denna punkt! )
Börja lektionen
Klassrumsklimatet har visat sig vara en av de viktigaste faktorerna för att främja lärande. Lektionerna ska ha ett “flyt”. Optimal inläringsmiljö. Lärare bör inte prata så mycket som de gör idag. Val av undervisningsmetod. Läraren bör känna varje elev. Dessa saker spelar roll i en lyckad undervisning.
Lärarnas talande följer ett typiskt mönster; läraren frågar, eleven svarar, läraren utvärderar. Lärare älskar att tala! (Nähä?!) Omkring 5-10 procent av lärares tal leder till mer konversation eller dialog som engagerar eleven. Lärare ställer många frågor. Majoriteten av frågorna handlar om “fakta, ge mig bara fakta” och alla eleverna vet att läraren vet svaret. Elever får i genomsnitt en sekund att tänka.Det är inte konstigt att så många elever hoppas på att de inte ska få frågan! Att använda någon typ av Mentimeter där alla elever får svara, gör att effekten kring lärarens frågor blir större! Läraren undervisar även på ett annat sätt eftersom han innan måste ha tänkt igenom optimala frågor.
Jag tycker att det var intressant att läsa om att vi inte ska sätta etiketter på eleverna. Det ger ingen effekt. En del lärare använder lärstilar eller multipla intelligenser så att man sätter etiketter på barnen. Hattie menar att MI framför allt ska användas som ett sätt att variera undervisningen och visa på olika inlärningssätt. Han orkar inte prata mer om undervisning, utan önskar att vi ska prata mer om inlärning. Hur eleverna lär sig. Han betonar flera gånger, att eftersom eleverna lär sig på olika sätt, ska även vi lära ut på olika sätt. EXAKT så som jag tänker kring inlärningsstilar och MI!
Genomförandet av lektionen
Ibland är det inte så roligt att lära sig.Bara målmedveten övning.Vi kan lära oss av datorspelen. Återkoppling och utmaningar är kännetecknande för datorspel. Eleverna blomstrar när de får formativ återkoppling under lektionen.
En vanlig uppfattning är att återkoppling gör mest nytta vid misstag, men misstag bör inte anses vara ett privilegium för lägre presterande elever. Alla elever lyckas inte första gången.
Eleverna bör veta:
Vart är jag på väg?
Hur ska jag komma dit?
Vad är nästa steg?
Misstag skapar möjligheter. De bör inte ses som genanta, tecken på misslyckande, eller något som ska undvikas.Vi måste skapa ett klassrumsklimat där det är ok att svara fel. Alltför ofta svarar eleverna på frågor, så de är ganska säkra på att de har rätt. Det visar att de redan lärt sig svaren på de frågor som ställs.
Slutet av lektionen
Reflektion. Reflektion. Reflektion.
Hattie efterlyser att vi ska reflektera mera. Ur elevernas ögon. Se effekten av sin undervisning. Hur nära är eleverna att nå målet? Vad måste jag nu göra?
//Gunilla
Mathematics inside the black box
Sommarbok #2
Titel: Mathematics inside the black box – Bedömning för lärande i matematikklassrummet
Författare: Jeremy Hodgen och Dylan William
Utgiven: 2006 (Tillägg 2011)
Denna bok lockade mig av tre anledningar: 1) Dylan William är en av författarna. 2) Handlar om bedömning i matematik 3. Den var tunn.;-)
Trots att det var en tunn bok på 38 sidor, så innehöll boken sååå många viktiga saker. Det kändes som jag ville anteckna ned hela boken! Jätte bra tips om hur man kan använda sig av en formativ bedömning i matematik. Kändes högaktuell med bedömning utifrån förmågor trots att den skrevs redan fem år innan lgr11. Helt enligt de texter vi läst i matematiklyftet! Boken är skriven utifrån en studie i England där det 1998 undersöktes om det var möjligt att genomföra formativ bedömning istället för summativ, som då var populär. De lärare som valde att gå in i detta fick stöd hur de skulle arbeta. Efter två år upplevde dessa lärare att en positiv förbättring hade skett. Boken utgår från de tips och riktlinjer som dessa lärare fick.
LÄRANDE
Det finns fem grunder för lärande:
- Börja där eleven befinner sig
- Eleverna måste själva vara aktiva i processen
- Elever måste samtal om sina uppfattningar i matematik
- Om lärande ska ske, så måste eleverna förstå syftet med det som ska läras
- Feedback ska visa eleverna hur man kan förbättra sig
PRATA MATEMATIK
När elever får prata matematik så lär de sig mest. För att få igång samtalet under matematiklektionerna finns det några tips till läraren:
- Skapa utmanande aktiviteter som främjar tänkande och diskussion
- Uppmuntra elevsamtal genom att ställa frågor och lyssna
- Använd strategier som stöttar alla elever att delta i diskussioner
- Ge utrymme för gruppdiskussioner mellan elever
- Skapa djupa och öppna helklassdiskussioner
Jag gillade särskilt de frågor som man som lärare kan ställa till eleverna. Till exempel:
- Du sa att påståendet var sant. Varför?
- Vilka för- och nackdelar har metoderna?
- Vilka likheter/olikheter finns mellan de olika lösningsmetoderna?
- Var någon metod lättare än de övriga?
- Hur vet du att..? Kan du bevisa…?
- Kan du hitta en annan metod?
- Vad har ni för synpunkter på Saras svar? Har ni något att tillägga?
- Nå, om du är förbryllad så måste du ställa en fråga till Jack.
Hodgen/Wiliam skriver bland annat:
“Med en “inte-räcka-upp-handen-strategi” kan man undvika att samma högpresterande elever ger nästan alla svar. Samtidigt skapas också ett klassrumsklimat där alla elever förväntas bidra med värdefulla synpunkter. Om en elev svarar ” Jag vet inte” så kan en effektiv strategi vara att säga “Ok, jag återkommer”. När läraren har fått svar från andra elever kan läraren åter vända sig till den första eleven och fråga vilket av dessa svar som den tyckte var bäst. På så sätt måste elever lyssna på varandra och engagera sig i uppgiften snarare än att endast grubbla på misstaget.”
FEEDBACK
Hodgen/Wiliam berättar att innan lärarna i projektet började med formativ bedömning så rättade de med fel och rätt. Därefter summerade de antalet rätt för att få fram elevens poäng. Men i formativt syfte så har man inte så stor nytta av denna snabba rättningsmetod av olika orsaker:
- antalet rätt ger eleven inget råd om hur deras arbete eller deras förståelse kan utvecklas.
- antalet rätt betonar konkurrens och inte personlig utveckling
- antalet rätt motiverar inte de lågpresterande och ger ingen utmaning till de högpresterande
Vissa lärare kompletterade poängresultatet med en kommentar. Men forskning tyder på att detta är slöseri med tid. eleverna fokuserar endast på antal rätt och struntar i att läsa kommentaren som ger råd för utveckling.
Rådet istället till oss lärare är att:
GE kommentarer där du skriver vad eleven kan och talar om för dem vad de ska arbeta vidare med för att nå målen.
Lärarna i projektet tyckte att det var värt att skriva kommentarerna trots att det var tidskrävande.Kommentarer som skrevs varannan eller var tredje vecka var mer värdefullt än att bedöma varje arbetsuppgift. Istället för att bedöma varje arbetsuppgift så kan läraren:
- Ge särskild feedback på en speciell sak i elevens arbete
- påpeka speciella typer av fel som syns
- ge strukturerad feedback som gör det möjligt för eleven att se sina egna misstag
- uppmuntra elever att använda sina kunskaper för att bedöma sitt eget arbete
LÄS GÄRNA de tips i boken som ingår i ovanstående punkter! Super bra!
I en bra formativ undervisning krävs det även att eleverna får använda sig av självbedömning och kamratbedömning.
Författarna avslutar med att ge tips att inte testa allt på en gång! Lärare som försöker ändra för många saker samtidigt i sin undervisning kommer troligtvis inte att lyckas. Testa en eller två idéer åt gången. När de är inarbetade så man man testa nästa idé. Mycket bra tips!
Du som arbetar med matematik MÅSTE bara läsa boken! Jag kommer definitivt att ta med mig flera idéer in i mitt klassrum – fast bara en åt gången! 🙂
Allt gott!
//Gunilla
Webben i undervisningen
Sommarbok #1
Titel: Webben i undervisningen – Digitala verktyg och sociala medier för lärande
Författare: Patricia Diaz
Utgiven: år 2012
Först ut i sommar blev denna bok: Webben i undervisningen. Patricia har jag ju mött i sociala medier tidigare så därför var jag sugen att börja med denna bok. Jag hade inte så stora förväntningar på boken, eftersom jag under mina år som IT-pedagog och föreläsare tycker mig ha stött på det mesta inom IKT. Dessutom är boken två år gammal och utvecklingen går snabbt framåt. Det var nog bra att ha låga förväntningar, för denna bok var verkligen intressant att läsa! Visst var det flera stycken som jag hoppade över som jag kände igen, men det fanns en hel del nya saker. Det är även alltid roligt att läsa hur andra tagit sig an de olika verktyg som man träffar på inom IKT.
Först och främst blev jag imponerad över Patricias grundläggande arbete med denna bok. Hon hade verkligen med allt man behöver veta kring IT i skolan. Några exempel:
- historisk utveckling både kring tekniken inom skolan samt för olika webbverktyg.
- hur man kan använda sig av sociala medier i skolan, både som fortbildning, men även i klass
- hur man uppför sig på nätet och hur man pratar med eleverna om detta
- kritiskt tänkande kring källor
- tankar bakom bloggar i skolan
- Wikipedia och Googles alla delar
Patricia nämnde även kända och populärare begrepp som Flipped Classroom, Gamification och Augmented Reality.
Två tankar tar jag särskilt med mig:
1. VID TERMINSSTART
Det finns några grundläggande saker som Patricia skrev om som jag tror är basic för elever som arbetar med internet i skolan och som det är viktigt att de känner till redan vid starten av terminen. Därför tänker jag att de första dagarna vid läsårets start bör ägnas till: Netikett, Nätsäkerhet, Att tänka kritiskt och upphovsrätt.
Netikett: Vett och etikett på nätet
Nätsäkerhet: Skydda sig mot spam, samt mot kränkningar och olämpligt innehåll (tips: kollakallan.skolverket.se och mediebarn.se och surfalugnt.se)
Att tänka kritiskt: Källkritik (kollakallan.skolverket.se)
Upphovsrätt: Vad som gäller vid webbpublicering (för text, bild, video och musik) Creative commons
2. SPELIFIERAD UNDERVISNING
Jag har själv använt mig av game-based learning, dvs spel i undervisningen. Jag tycker därför att kapitlet om Spel och lärande var särskilt intressant. I avsnittet om “vad kan vi lära oss av spel?” skriver Patricia apropå vår läroplan att det i spelvärlden nästan alltid finns tydliga mål och regler. Vi kan lära oss av spelen att klargöra måluppfyllelsen och tydliggöra strukturen. Patricia skriver:
“Speltillverkare är väldigt duktiga på att synliggöra progressionen. Under ett spel gång mäts ofta spelarens utveckling kontinuerligt, och spelaren kan se vilka framsteg som gjorts och vilka förbättringar som återstår. Baserat på detta utmanas spelaren på rätt nivå och flyttas inte upp till nästa nivå förrän denne har klarat av alla utmaningar och är redo för detta. Spelaren stimuleras alltså under spelets gång till att träna, förfina sina färdigheter och bli bättre.”
Jag tycker även följande stycke om att tillåta att eleverna misslyckas för att sedan kunna lyckas är viktigt:
“En annan viktig sak som man kan lära av spelvärlden är hur spel ofta tillåter spelaren att misslyckas, börja om för att till slut lyckas med uppgiften. Kunskaper som förvärvats på det viset brukar ofta bli långvariga.”
Detta ska jag absolut fundera vidare på, hur jag på bästa sätt kan applicera på min undervisning.
Tack Patricia för en jätte fin uppslagsbok inom IT i undervisningen!
//Gunilla
Sommarläsning!
Under detta år har jag stött på många böcker som jag gärna skulle velat läst, men inte fått tillfälle till. Så på min första semesterdag slank jag in på universitetsbiblioteket (som var tömt på studenter) och fick sommarlån på ett flertal böcker som jag sneglat på ett tag. Förutom de böcker som jag innan sett ut, så ryckte jag till mig några till böcker om matematik och förmågor. 11 pedagogiska böcker! Detta förutom alla mina andra skönlitterära pocketböcker som jag sen tidigare laddat upp med hemma. Jag kände en riktigt kittlande glädje när jag bar kassen mot bilen och ville ringa och berätta för hela världen att jag haft turen att så många bra böcker fanns för utlåning! Det blev en bild på instagram istället…
För några år sedan, så skulle jag aldrig fyllt min semester med pedagogiska böcker. Då kändes det som jag behövde en paus när sommaren väl anlände. Rensa hjärnan liksom. I varje fall till augusti, då skoltankarna rullade igång igen. Men i och med lgr11, IKT, twitter och matematiklyftet så har jag blivit allt mer intresserad att gräva mig ner under den pedagogiska ytan.
Nu ser jag framåt mot en sommar då jag kommer bli ännu mer inspirerad hur jag på bästa sätt kan skapa en bra undervisningsmiljö för mina elever! Och du kommer att kunna få ta del även av dessa böcker, då min ambition är att skriva några rader här på bloggen efter varje bok jag har läst.
Glad sommar!
//Gunilla
Gunilla Möller 