Det professionella lärandes inneboende kraft

Posted on August 4, 2014

Sommarbok #6

Titel: Det professionella lärandes inneboende kraft

Författare: Helen Timperley

Utgiven: 2011 (eng) 2013 (sv)

Helen Timperley är för mig ett välkänt namn som florerat i många FB-grupper och på twitter, så därför såg jag fram emot att läsa hennes bok. Men jag blev besviken. Inte egentligen på innehållet utan på språket. Det var inte en bok som jag med ro bara kunde läsa igenom, utan jag var tvungen att vara på helspänn. Kanske inte konstigt med tanke på att denna bok också är skriven utifrån en forskning som pågått under många år.

Boken handlar om att utveckla skolan och elevernas resultat med hjälp av undersökningar som man utför centralt på skolan. Alltför många fortbildningsdagar har inte hjälpt vidare lärare i den situation som de just för tillfället befinner sig i. Timperley menar att lärarna fortbildning ska utgå från elevernas behov. Det är viktigt att man arbetar kollegialt med problemen, för om lärarna handskas med problemen på egen hand kommer man inte att kunna åstadkomma sådana förändringar som verkligen gör skillnad.

“Att sätta eleverna i centrum innebär att man använder professionellt lärande för att ge alla inblandade möjlighet att lära såväl ledare och lärare som elever.”

Professionellt lärande handlar om att systematiskt undersöka hur pass effektiva undervisningsmetoder är för elevernas engagemang, lärande och välbefinnande. Helen Timperley förklarar hur man ska gå tillväga för att göra en systematisk undersökning genom en “Undersökande och kunskapsbildande cykel”. Det handlar om att först observera ett problem (t.ex att klassen är duktiga på läsning, men inte på skrivning). Sedan funderar man på vad det är man vill uppnå. Konkreta mål. Förändrad undervisningsmetod? När man testat detta i klassen tittar man på resultaten och analyserar huruvida det gett effekt eller inte.

Ett kapitel handlar också om hur viktig skolledaren är för att genomföra en sådan här undersökning. Rektorns uppgift är att driva lärarna att se behoven och att sedan lägga fortbildningen utifrån dessa. Rektorn har ett ansvar för att lärarna ska utvecklas. En handledare kan vara en person som hjälper till att driva en sådan här undersökning. Dock finns det många lärare som kan känna sig kränkta om man ska analysera deras elevers resultat och de ska uppmuntras till att ändra undervisningsmetod. Timperley har även flera exempel hur man kan arbeta för att få alla med på tåget.

Jag tycker om utmaningen i att inte skylla på eleverna om resultaten är sämre än väntat. Vi som lärare kan inte göra något åt elevernas hemsituation eller dylikt, utan det vi kan rå på, skriver Helen, är deras skolsituation. Och där har vi som uppgift att skapa de bästa förutsättningarna för varje elev. Stort uppdrag, javisst, men spännande tanke tycker jag. Att vi kan sätta oss ned och aktivt fundera kring elevernas lärande kring olika situationer. Fundera, testa, fundera och testa igen. Det finns så många exempel på skolor som arbetat aktivt med att höja elevernas resultat, trots dåliga odds, och som lyckats. DET sporrar mig!

Håller med om att man många gånger deltagit på fortbildningsdagar under sin 20 åriga lärarkarriär, som varit intressanta, men som inte påverkat mina elevers lärande, utan som stannat hos mig. Det som är viktigt för skolledaren, ledningen har inte alltid varit det som jag bäst behöver för att mina elevers resultat ska förbättras. Det har jag liksom fått sköta på egen hand.

Omtanke Karlstad har gjort en introduktionsfilm om Helen Timperleys evidensbaserade modell som har namnet Lärares undersökande och kunskapsbildande cykel.

Allt gott!

//Gunilla