pedagogik
Det professionella lärandes inneboende kraft
Sommarbok #6
Titel: Det professionella lärandes inneboende kraft
Författare: Helen Timperley
Utgiven: 2011 (eng) 2013 (sv)
Helen Timperley är för mig ett välkänt namn som florerat i många FB-grupper och på twitter, så därför såg jag fram emot att läsa hennes bok. Men jag blev besviken. Inte egentligen på innehållet utan på språket. Det var inte en bok som jag med ro bara kunde läsa igenom, utan jag var tvungen att vara på helspänn. Kanske inte konstigt med tanke på att denna bok också är skriven utifrån en forskning som pågått under många år.
Boken handlar om att utveckla skolan och elevernas resultat med hjälp av undersökningar som man utför centralt på skolan. Alltför många fortbildningsdagar har inte hjälpt vidare lärare i den situation som de just för tillfället befinner sig i. Timperley menar att lärarna fortbildning ska utgå från elevernas behov. Det är viktigt att man arbetar kollegialt med problemen, för om lärarna handskas med problemen på egen hand kommer man inte att kunna åstadkomma sådana förändringar som verkligen gör skillnad.
“Att sätta eleverna i centrum innebär att man använder professionellt lärande för att ge alla inblandade möjlighet att lära såväl ledare och lärare som elever.”
Professionellt lärande handlar om att systematiskt undersöka hur pass effektiva undervisningsmetoder är för elevernas engagemang, lärande och välbefinnande. Helen Timperley förklarar hur man ska gå tillväga för att göra en systematisk undersökning genom en “Undersökande och kunskapsbildande cykel”. Det handlar om att först observera ett problem (t.ex att klassen är duktiga på läsning, men inte på skrivning). Sedan funderar man på vad det är man vill uppnå. Konkreta mål. Förändrad undervisningsmetod? När man testat detta i klassen tittar man på resultaten och analyserar huruvida det gett effekt eller inte.
Ett kapitel handlar också om hur viktig skolledaren är för att genomföra en sådan här undersökning. Rektorns uppgift är att driva lärarna att se behoven och att sedan lägga fortbildningen utifrån dessa. Rektorn har ett ansvar för att lärarna ska utvecklas. En handledare kan vara en person som hjälper till att driva en sådan här undersökning. Dock finns det många lärare som kan känna sig kränkta om man ska analysera deras elevers resultat och de ska uppmuntras till att ändra undervisningsmetod. Timperley har även flera exempel hur man kan arbeta för att få alla med på tåget.
Jag tycker om utmaningen i att inte skylla på eleverna om resultaten är sämre än väntat. Vi som lärare kan inte göra något åt elevernas hemsituation eller dylikt, utan det vi kan rå på, skriver Helen, är deras skolsituation. Och där har vi som uppgift att skapa de bästa förutsättningarna för varje elev. Stort uppdrag, javisst, men spännande tanke tycker jag. Att vi kan sätta oss ned och aktivt fundera kring elevernas lärande kring olika situationer. Fundera, testa, fundera och testa igen. Det finns så många exempel på skolor som arbetat aktivt med att höja elevernas resultat, trots dåliga odds, och som lyckats. DET sporrar mig!
Håller med om att man många gånger deltagit på fortbildningsdagar under sin 20 åriga lärarkarriär, som varit intressanta, men som inte påverkat mina elevers lärande, utan som stannat hos mig. Det som är viktigt för skolledaren, ledningen har inte alltid varit det som jag bäst behöver för att mina elevers resultat ska förbättras. Det har jag liksom fått sköta på egen hand.
Omtanke Karlstad har gjort en introduktionsfilm om Helen Timperleys evidensbaserade modell som har namnet Lärares undersökande och kunskapsbildande cykel.
Allt gott!
//Gunilla
Mathematics inside the black box
Sommarbok #2
Titel: Mathematics inside the black box – Bedömning för lärande i matematikklassrummet
Författare: Jeremy Hodgen och Dylan William
Utgiven: 2006 (Tillägg 2011)
Denna bok lockade mig av tre anledningar: 1) Dylan William är en av författarna. 2) Handlar om bedömning i matematik 3. Den var tunn.;-)
Trots att det var en tunn bok på 38 sidor, så innehöll boken sååå många viktiga saker. Det kändes som jag ville anteckna ned hela boken! Jätte bra tips om hur man kan använda sig av en formativ bedömning i matematik. Kändes högaktuell med bedömning utifrån förmågor trots att den skrevs redan fem år innan lgr11. Helt enligt de texter vi läst i matematiklyftet! Boken är skriven utifrån en studie i England där det 1998 undersöktes om det var möjligt att genomföra formativ bedömning istället för summativ, som då var populär. De lärare som valde att gå in i detta fick stöd hur de skulle arbeta. Efter två år upplevde dessa lärare att en positiv förbättring hade skett. Boken utgår från de tips och riktlinjer som dessa lärare fick.
LÄRANDE
Det finns fem grunder för lärande:
- Börja där eleven befinner sig
- Eleverna måste själva vara aktiva i processen
- Elever måste samtal om sina uppfattningar i matematik
- Om lärande ska ske, så måste eleverna förstå syftet med det som ska läras
- Feedback ska visa eleverna hur man kan förbättra sig
PRATA MATEMATIK
När elever får prata matematik så lär de sig mest. För att få igång samtalet under matematiklektionerna finns det några tips till läraren:
- Skapa utmanande aktiviteter som främjar tänkande och diskussion
- Uppmuntra elevsamtal genom att ställa frågor och lyssna
- Använd strategier som stöttar alla elever att delta i diskussioner
- Ge utrymme för gruppdiskussioner mellan elever
- Skapa djupa och öppna helklassdiskussioner
Jag gillade särskilt de frågor som man som lärare kan ställa till eleverna. Till exempel:
- Du sa att påståendet var sant. Varför?
- Vilka för- och nackdelar har metoderna?
- Vilka likheter/olikheter finns mellan de olika lösningsmetoderna?
- Var någon metod lättare än de övriga?
- Hur vet du att..? Kan du bevisa…?
- Kan du hitta en annan metod?
- Vad har ni för synpunkter på Saras svar? Har ni något att tillägga?
- Nå, om du är förbryllad så måste du ställa en fråga till Jack.
Hodgen/Wiliam skriver bland annat:
“Med en “inte-räcka-upp-handen-strategi” kan man undvika att samma högpresterande elever ger nästan alla svar. Samtidigt skapas också ett klassrumsklimat där alla elever förväntas bidra med värdefulla synpunkter. Om en elev svarar ” Jag vet inte” så kan en effektiv strategi vara att säga “Ok, jag återkommer”. När läraren har fått svar från andra elever kan läraren åter vända sig till den första eleven och fråga vilket av dessa svar som den tyckte var bäst. På så sätt måste elever lyssna på varandra och engagera sig i uppgiften snarare än att endast grubbla på misstaget.”
FEEDBACK
Hodgen/Wiliam berättar att innan lärarna i projektet började med formativ bedömning så rättade de med fel och rätt. Därefter summerade de antalet rätt för att få fram elevens poäng. Men i formativt syfte så har man inte så stor nytta av denna snabba rättningsmetod av olika orsaker:
- antalet rätt ger eleven inget råd om hur deras arbete eller deras förståelse kan utvecklas.
- antalet rätt betonar konkurrens och inte personlig utveckling
- antalet rätt motiverar inte de lågpresterande och ger ingen utmaning till de högpresterande
Vissa lärare kompletterade poängresultatet med en kommentar. Men forskning tyder på att detta är slöseri med tid. eleverna fokuserar endast på antal rätt och struntar i att läsa kommentaren som ger råd för utveckling.
Rådet istället till oss lärare är att:
GE kommentarer där du skriver vad eleven kan och talar om för dem vad de ska arbeta vidare med för att nå målen.
Lärarna i projektet tyckte att det var värt att skriva kommentarerna trots att det var tidskrävande.Kommentarer som skrevs varannan eller var tredje vecka var mer värdefullt än att bedöma varje arbetsuppgift. Istället för att bedöma varje arbetsuppgift så kan läraren:
- Ge särskild feedback på en speciell sak i elevens arbete
- påpeka speciella typer av fel som syns
- ge strukturerad feedback som gör det möjligt för eleven att se sina egna misstag
- uppmuntra elever att använda sina kunskaper för att bedöma sitt eget arbete
LÄS GÄRNA de tips i boken som ingår i ovanstående punkter! Super bra!
I en bra formativ undervisning krävs det även att eleverna får använda sig av självbedömning och kamratbedömning.
Författarna avslutar med att ge tips att inte testa allt på en gång! Lärare som försöker ändra för många saker samtidigt i sin undervisning kommer troligtvis inte att lyckas. Testa en eller två idéer åt gången. När de är inarbetade så man man testa nästa idé. Mycket bra tips!
Du som arbetar med matematik MÅSTE bara läsa boken! Jag kommer definitivt att ta med mig flera idéer in i mitt klassrum – fast bara en åt gången! 🙂
Allt gott!
//Gunilla
Sommarläsning!
Under detta år har jag stött på många böcker som jag gärna skulle velat läst, men inte fått tillfälle till. Så på min första semesterdag slank jag in på universitetsbiblioteket (som var tömt på studenter) och fick sommarlån på ett flertal böcker som jag sneglat på ett tag. Förutom de böcker som jag innan sett ut, så ryckte jag till mig några till böcker om matematik och förmågor. 11 pedagogiska böcker! Detta förutom alla mina andra skönlitterära pocketböcker som jag sen tidigare laddat upp med hemma. Jag kände en riktigt kittlande glädje när jag bar kassen mot bilen och ville ringa och berätta för hela världen att jag haft turen att så många bra böcker fanns för utlåning! Det blev en bild på instagram istället…
För några år sedan, så skulle jag aldrig fyllt min semester med pedagogiska böcker. Då kändes det som jag behövde en paus när sommaren väl anlände. Rensa hjärnan liksom. I varje fall till augusti, då skoltankarna rullade igång igen. Men i och med lgr11, IKT, twitter och matematiklyftet så har jag blivit allt mer intresserad att gräva mig ner under den pedagogiska ytan.
Nu ser jag framåt mot en sommar då jag kommer bli ännu mer inspirerad hur jag på bästa sätt kan skapa en bra undervisningsmiljö för mina elever! Och du kommer att kunna få ta del även av dessa böcker, då min ambition är att skriva några rader här på bloggen efter varje bok jag har läst.
Glad sommar!
//Gunilla
Gunilla Möller 